Eftersom att jag inte längre bloggar varje dag om min vardag har jag istället tänk börja använda bloggen för att dokumentera händelser jag känner att jag gärna hade velat komma ihåg. Som jag sedan kan gå tillbaka hit och läsa om när jag vill.

Så en händelse jag gärna vill få nerskriven är pay&jumpen i söndags.
För att kort sammafatta det, första banhoppningen jag och B nollar!

Kan ju säga att dagen började bra och blev bara bättre. Ponnyn gick rätt på transporten vilket gjorde mig väldigt förvånad. Vi hade ett litet bakslag när det gäller transporten för ett tag sedan och det kunde ta 20 minuter att få in henne. Men eftersom att det känns som om vi åker transport var och varannan dag nu så antar jag att det blivit som en vardag för henne och att hon inte längre gör en sån big deal av det.

Vädret hade vi ju otrolig tur med, sol hela dagen. Hur underbart?
Framhoppningen kändes bra och hon lyssnade på skänkeln.
Kan ju säga att jag faktiskt var nervös. Jag ville så otroligt gärna ha denna nollan, en felfri runda, åh jag ville verkligen. Efter de andra gångerna vet jag inte om jag hade klarat av ett sådant misslyckande igen.
Sen så beror det på hur jag rider också, men det spelar ingen roll hur bestämt man än rider, får man ingenting tillbaka så går det ju inte. Vilket var situationen de andra gångerna. Men inte denna gången. Nejnej!
Hon var jätteduktig, väl inne på banan tvekade hon på första hindret. Det var då jag intalade mig att "hon ska fan inte stanna på ett enda hinder idag" vilket hjälpte haha, när vi väl kommit över första hindret så flöt allting på hon hon tvekade inte alls. Hon försökte alltså komma undan arbetet i början. Men när hon väl förstår att det inte hjälper så vänder hon det till något positivt.
Att hon hade fel galopp på ett ställe eller att hon hoppade för tidigt på två hinder bryr jag mig inte alls om. Jag är bara så glad att hon var positiv.

Hoppade två gånger 80 och hon rev sista hindret i första rundan. Men i andra så var vi helt felfria och jag var så glad haha.

Jag väntar bara på tillfället då hon börjar hoppa som hon gör hemma eller på hoppträningarna. Herregud, ponnyn kan hoppa.
Har faktiskt funderat på att våran tävlingsdebut kanske blir i uddevalla i slutet av Mars. Hade varit jättekul!

ps. En sak som jag gärna hade velat komma ihåg är att jag och Bonnie slog höjdrekord för ett tag sedan. Hela 1,20 cm!!!

Jag vet inte hur eller om jag kan få över filmen till youtube, men om jag lyckas lägger jag upp den senare. Sålänge lägger jag upp denna screenshoten med en frukstansvärd kvalité.